
Jaha då har det gått ännu ett år ..
Idag är det prick 15 år sedan vår sista son föddes som sedan dog 2 mån efter komplikationer från att varit för tidigt född..
Jisses,egentligen fyller han "moppe" men tror att han aldrig skulle få uppleva det ändå...om han hade överlevt..
Till sist hade han så många sjukdomar refererat till alla komplikationer så det hade väl aldrig varit möjligt..
Utan istället skulle hans framtid bestå av att vara i rullstol,sondmatad och antagligen svårt cpskadad ..om han hade överlevt...

Nu är det nog många som tycker .."men då är det ju ändå bäst det som hände"?!
Nja..som mamma KAN jag INTE hålla med..
Även om vi inte visste riktigt hur illa det skulle kunna bli och iom att han var våran SON så köpte vi hela konceptet ,för han var vårat barn...
Och det tror jag ATT ni kan förstå...
Men visst ,vad hade det varit för liv? Men det hade ju ändå varit ett liv,hans liv o vårat liv...Och det hade vi ändå tacksamt tagit emot ,för det hade varit bättre att ha honom HOS OSS än att mista ett barn som förälder...

Det ska ju inte kunna hända..
men så är livet ..
Det överträffar fiktionen,gång på gång..Jag kan berätta mycket om detta o just detta ämnet men det ska jag inte utan IDAG är det Victors dag!!
Han skulle bli 15 år!! Oj vad tiden går...
Det är väl ändå lite tur .för det gör inte lika ont idag men fortfarande är det tungt och det kommer det alltid att vara men iDAG är jag bättre på att hantera det ..
Det kan jag säga att det har jag inte alltid gjort..
men var sak har verkligen sin tid..
Vi saknar honom fruktansvärt och vi har aldrig förlorat hoppet(på nåt sätt) att det var meningen att han inte skulle finnas hos oss fysiskt,så det är bara till att acceptera det..
men smärtan finns där,för alltid att om.... det kunde varit annorlunda osv...men NU är det ju inte så..Men en sak vet jag och det är att den lilla bebisen som var min ÄR alltid med mej...
Önskar er en bra vecka...