Idag är det mammas födelsedag! Det är också 13 år sedan hon hade sin sista födelsedag , här på jorden..
Blir fortfarande gråtmild,för jag tycker fortfarande INTE att det är rättvist att ryckas undan så tidigt.Mamma hade cancer som hon kämpade i 9 månader .Hon blev 55 år gammal.
Mina barn har inte mycket minne av henne o för varje år så tycker jag att mina minnen också bleknar..
Men sorgen är nästan lika intensiv som den alltid har varit..
Haft svårt att acceptera att inte kunna ringa till henne varje dag.Att inte bara titta in på en kopp.Att inte barnen kunna få vara hos sin mormor och skämmas bort.
Har också haft svårt för att acceptera att mina barn inte har en mormor i livet,att våran relation KUNDE bli bättre...eller OM....
Ja det är tufft att vara utan sina föräldrar,men att vara utan mamma tycker jag är värre än att vara utan min far...
Kanske mor-dotterbanden...
Men vad ska man göra... Livet går vidare o en annan har verkligen fått leva i vardagen men det har inte varit lätt och fortfarande är såret öppet..
Särskilt en sådan här dag,hennes födelsedag..
Grattis Mamma !!
Älskar dej..... =)
12 kommentarer:
Det är så sant....det är nå´t visst mamma -dotter. Jag tänker mycket på min mamma också, men vi fick ha henne i livet ända till hon blev 87, frisk och aktiv. Det var en förmån.Men varje år skriver jag i hennes födelsedag i vår väggalmanacka. Kram på dig !!!! Eva
Jag vet hur du känner. Miste min mamma för 6 år sedan i april och ibland så finns hon i mina drömmar. Hon hann vara pensionär i 1 år innan sjukdomen slog till, cancer.
Jag har min pappa i livet, men tyvärr har han en annan sjukdom och är inte så pigg.
Ha en fortsatt skön helg!
Det må være trist og miste sin mor så ung. Jeg kan godt forstå ditt savn etter henne. Det er nok viktig at man våger å sette ord på det, derfor synes jeg ditt innelgg er så fint.
Det är svårt ... sitter med telefonen i handen och skall ringa till henne ... just det, det går inte.
Tänker alltid på replikerna i Ronja rövardotter, scenen när skalleper ska dö och sorgen hos mattis och Lowis kloka ord. den bär jag alltid med mig,
Kära du! Som du säger orättvist och svårt att acceptera, för oss som inte är särkild vuxna, jag känner mig som en flicka när jag tänker på pappan, och våra egna barn, som kan inte ha deras underbara kram och det gör riktigt ont. Cancer är otroligt svårt att förstå, å andra sida, jag tycker ibland att det gick fort och då slepp de att sorga en sjukdom som tar så mycket av deras fisiska krafter. Gråter med dig, kram från hjärtat!
Söta du, om pappan din är Chicago, så är mamman i vackrate blomsterland, så fina otroliga blommor köpte du till henne, hon måste bara med ett stor leende och tittar där nere på oss, jag är så rörd just nu!
MEN vännen. Förstår nu att du blev lite ledsen över mitt inlägg. Förlåt. Förstår också varför. Hon var ju så ung din mamma. Sänder dig EN VARM KRAM
Jag förstår din saknad, jag känner likadan efter Min mamma. På julafton var det hennes födelsedag, och julen blir aldrig densamma utan henne. I november var det 15 år sedan hon gick bort i cancer, också 55 år, efter 5 månaders kamp... Saknar henne oerhört.
Kul med en pippi-tröja. Skulle också vilja ha en, men vet inte om min dumma axel klarar av så stora arbeten.
Varm kram
/Ewa
Usch, förstår din saknad... Men grattis till din mamma i alla fall, var hon än befinner sig nu...
Och tack för din rara kommentar om min klänning!
Kram
Visst är det något visst med mamma-dotter relation, det känner jag själv med mina underbara töser. Därför är det sorgligt att ha blivit bortvald av "min" mamma, som faktiskt inte känns som en mamma längre.
Tack för erbjudandet om att ringa, vill du maila ditt nummer, så ringer jag gärna en dag.
kramkram
Jag håller med Dig...det är det svårt svårast onödigast som finns cancer -jag sitter i samma situation...det finns där även om man inte kanske tänker på detta exakt varje minut o dag o stund....med tummhet påminner om det då och då...speciellt vid högtider....eller på lördag då man satte sig och snackade om vind o väder , om barna ,om mat eller vad som helst
Bara att veta att nån älskar dig ovilkårligt!
Pest är den där cancer!
ETT STOR VARM Kram på Dig!
Det är liten tröst att man vet att de inte behöver lida längre-bara att se det är inte enkelt!
När man läser kommentarer inser man att du eller jag är ensamma om detta!
Skicka en kommentar